ginkgo är ett gammalt träd

tribute to malmö

igår åkte jag förbi lund med tåg, och då insåg jag att det är en stad som, trots att jag faktiskt bodde där i 3 år, jag aldrig kände mig riktigt hemma i. det var ingen stad som jag längtade tillbaka till eller väldigt gärna ville återse när jag varit borta. det blev aldrig min stad. visst, sitt hem tycker man väl alltid om, för där har man sin säng, sin/sina sambos, sina saker. men lund i sig var utan direkt betydelse, det var en vacker stad men bara en stad som jag råkade bo i.

malmö däremot, det är en stad som jag redan efter ett halvår känner starkt för. en stad jag längtar tillbaka till, en stad jag verkligen vill kalla hem. en inbjudande stad. som i morse till exempel. jag var trött och bakis när erik väckte mig. han hade gjort iordning picknick med bullar, kaffe, frukt och vaniljmunkar. vi stack ner till havet, åt frukost i sanden med en still bris från havet, vågsvalp och barnskratt. himlen var helt blå och där vi satt kunde vi både öresundsbron, kallbadhuset, turning torso och barsebäck - kontraster. otroligt fint! andra exempel som gör att man inte kan låta bli att älska malmö är alla trevliga möllan-krogar, roliga små affärer med arabiskt-indiskt-thai-turkiskt-grekiskt (etc) plock, folkets park och allt häng där… and so on. den kravlösa stämningen och att det inte behöver vara någon speciell dag alls för att folk ska dansa.

i fredags när jag och erik strosade hem från restaurang möllan efter en god middag var det spontan latinamerikansk marknad med musik, dans och hembakat i rondellen vid kristianstadsgatan. soffor och fåtöljer fanns utsatte och vi satt där en bra stund och njöt av den ljumma kvällen och bra trubadurmusik på spanska. och igår var det reagge-ska med club killers i folkets park, kändes lite som en minifestival mitt i sommaren och gammalt folk från hemstadens gymnasium blandades med nya bekantskaper.

havet, parkerna, butikerna, kvarteren, pulsen, människorna, den okomplicerade spontaniteten - i love malmö! och ja, det är bannemej värt att pendla 13 mil om dagen för att få bo och leva här!